måndag 25 september 2017

Skördetider


Inte för att vara sån, men nu skördar vi! Sonen fick en tomatplanta i födelsedagspresent av farmor och farfar och hade det inte varit för mig skulle den ha torkat ihop på en vecka. Efter en månad skördade vi första gången, ett tjugotal minitomater på en tomatplanta stor som en begonia. Sedan var det inte mycket med plantan. Den stod mest och såg brun ut. När vi åkte iväg på semester ställde jag den bredvid ytterdörren för att verkligen se till att ingen glömde bort den. Vi kom hem två veckor senare och hade en tomatplanta med massor av gula blommor. Idag, nästan två månader efter semestern var det dags att skörda igen. Visst är det ett praktexemplar! Den minsta tomaten någonsin. Jag ska nog ta in krukan och låta resterande tomater växa färdigt i det något varmare köket.


Förra veckan avslutades med två dagars vab. Den här veckan inleddes med jobb i några timmar och sen upp på cykeln och trampa hem till en ny omgång vab. Det måste vara någon bacill som härjar bland barnen. Båda våra små har haft ont i magen utan att bli magsjuka på något vis. Något mellanläge som tillåter viss aktivitet hemma, men att vara i skolan blir för jobbigt. Vi får se hur morgondagen artar sig. Pappan i huset åker på kurs i veckan så jag styr radhusskutan med smörkniven i högsta hugg. Mackor och smoothies, det glider alltid ner.

söndag 24 september 2017

Lidingöloppet - utanför banan



Den här fantastiske mannen sprang sitt första Lidingöloppet igår - och han gjorde det bra. Jag är själv ointresserad av att springa tillsammans med andra, speciellt när det blir trångt och bökigt. Det var mycket bättre att stå vid sidan av och titta på. Fast just igår var det lite väl kallt på Lidingö.


Startfållan för grupp 4, uppvärmning och ganska många som kollade att gps-klockorna gick som de skulle. När startskottet brann av blev det full galopp ner längs ängen. Härlig stämning och peppig musik.


De sista sega metrarna innan målgång. Ändå skymtas ett leende på hans läppar. Häftig upplevelse, även för de som står vid sidan av och hejar på.


Efter loppet följde vi med fina vänner hem på mat och god dryck. Det blev köpepizza, lösgodis och öl och vin. Trots att alla fyra var trötta höll vi oss uppe till midnatt. Jag kan berätta att jag sovit i soffan under sen eftermiddag. Snarkat högt i min älsklings knä medan han tittade på fotboll. En bra helg.

fredag 22 september 2017

Imponera och krabbelurer


Tösen var en smula varm i morse så vi bestämde att ännu en dag hemma var det bästa. Det är hon och jag idag också, superteamet. Det är mycket lek, sång, dans och gos. Däremellan gör jag hemmasysslor, som att tvätta, vika tvätt, plocka disk, städa badrum och leka butler. Lilla hjärtat följer mig som en svans så fort jag går upp på ovanvåningen. Vid ett av tillfällena passade hon på att imponera genom att nå ända upp till taket. (Att hon stod nästan högst upp i trappan bortser vi ifrån.)


Det var visst soppa och pannkakor i skolan igår och dottern var såklart hemma. Så idag gjorde jag krabbelurer till lunch. Oj, hon åt som en varg! Det slank nog ner tio stycken. Med tanke på att tösen inte är speciellt förtjust i skolmaten förstår jag att hon måste äta igen det på hemmaplan. Inte mig emot, den lilla kroppen är mest i rörelse. Hopp och skutt.

Strax helg och familjen samlas. Ikväll blir det lasagne, om jag kommer iväg till affären och får tag på mjölk till såsen. Mjölk - och vin. Mmm, fredag.

torsdag 21 september 2017

Hösthallon


Lilla tösen och jag klev i gummistövlarna och gick ut till hallonbuskarna. Kvällskalla hallon, nytvättade av regnet. Himmelens gott. Imorgon blir det till att plocka en skål, kanske den sista för i år (sa samma sak förra veckan).

Nu ligger vi i soffan och tittar på Tom och Jerry. Storebror är på scoutträff och surrar för fullt. Skönt nog har det slutat regna. Skulle vara trevligt att cykla utan regnkläder imorgon.

Vab och nytta

Familjens minsta hjärta, tösen, kom hem med magont igår. Hon låg i soffan hela kvällen och gick bara upp för att äta kvällsmat. Inte ens när farmor och farfar kom över klev hon upp. Så jag räknade faktiskt med vab idag. Ingen feber, men glittret i ögonen är lite dovare än vanligt.

En morgonrocksklädd mademoiselle sitter i soffan och tittar på Pettson och Findus. Jag har precis dammat av nedervåningen och ska lite senare släpa runt dammsugaren. Mycket välbehövligt då dammtussarna är mer lika stäppvandrare än något annat.

Ute regnar det. Regn, regn, regn. Förra hösten var fin och torr och det känns lite som att den nederbörden sparades till i år. Humöret blir lite si och så när det är grått hela tiden. Ett par timmar med sol skjutsar upp mungiporna en bit - för att en timme senare åka ner i viloläge igen när molnen trycker över taken.

Just idag spelar det ingen roll, vi stannar inne och vabbar och städar och myser i soffan.


onsdag 20 september 2017

Ett guldliv


Hur trött jag än är känns det fantastiskt att kunna gå ut i naturen och njuta. Lugna steg för att riktigt kunna ta in förändringen som sker just nu. Lövens färg ändras varje dag och det är lätt att missa när det röda går över i gult för att sen bli brunt och ligger inte löven på marken redan då är det bara att stå kvar och se dem singla ner inom kort.


Lille vännen. ↑ Så oerhört söt. Så oerhört lätt att missa. Foten ser ut som ett krokigt sugrör, fullt med vatten. Alla dessa ljuvliga svampar. Idag var flugsvamparna borta. De hade övergått i bruna lövtoner och hängde med hattarna. Däremot såg jag några Karl-Johan, inte min smak så de fick stå kvar.



Mitt i ett bostadsområde står ett gäng lönnar i tweenie-åldern. Detta är tredje hösten jag ser dem och varje år har de de vackraste färgerna i området. Knallorange, klarröd och illgul, färger jag blir jätteglad av. Frågan är bara om de som bor precis på andra sidan staketet ser det jag ser? Eller har de inte tid eller intresse att uppskatta det enkla i några små lönnar?


Äpplen! Som jag saknar äppelträden vi hade i Skåne. Doften som hängde i trädgården. Att plocka in iskalla äpplen på morgonen och lägga ett i sonens ryggsäck. Göra äppelmust och smaksätta med kanel, kardemumma och kanske en skvätt rom för de vuxna. Jag gjorde äppelpaj ikväll. Svenska äpplen från affären. Såna som doftar äkta och inte är inpackade i ett glansigt yttre som håller dem fräscha i flera veckor.



tisdag 19 september 2017

Obeskrivligt


Kärleken till de här två. Den senaste tiden nockas jag en gång om dagen av kärlek till dem. Det värmer till på insidan och hjärtat slår ett par extra slag. Jag älskar dem alltid lika mycket, det är bara som att en extra dos värme har flyttat in i hjärtat. Så när de kommer hem från skolan går det inte att låta bli att krama och pussa på dem så fort jag går förbi. Sonen sitter vid datorn och spelar med kompisarna - han får en kram i farten. Dottern vill ha en macka och hon får en puss mitt på huvudet. Jag har blivit precis sådär kramig som jag alltid velat vara. Trots att energinivån på insidan är otrevligt låg är kärleken till ungarna obeskrivligt hög.