måndag 19 juni 2017

Ett dygn i Stockholm


Eftersom sonen åkte till London med kusinen och farmor och farfar passade resten av familjen på att njuta av Stockholm. Vi gick på Junibacken och flera stycken påpekade att dottern såg ut som Madicken - vilket var precis vad hon ville göra. Vi bodde på tråkigaste hotellet någonsin. Ett microrum med skavanker här och var. Inget varmvatten i duschen på kvällen och spolknappen på toaletten var trasig och fastnade i spolläge hela tiden. Nåja, vi sov gott och frukosten var god.




När vi checkat in på hotellet och tagit en stunds vila, handlades det lördagsgodis i lokala affären och sen var det tunnelbanefärd mot Gamla stan. Ett glas prosecco i solskenet var precis vad jag längtat efter. Att få njuta små bubblor och samtidigt få titta på miljö och alla människor som vimlade omkring. Det var ovanligt många turister i stan i lördags. Vi stannade till vid glassbutiken vid Kåkbrinken och visade dottern att jag suttit på samma plats som tjejen som satt och gjorde glassvåfflor. En belgisk våffla med pistageglass och noisettetopping hann vi visst också med. Att hitta mat till bra pris var inte det lättaste. Vi ville ha tapas, men kring Kungsträdgården fanns det inget ställe i vår prisklass. Till slut hamnade vi på Jensens Böfhus mellan Sergels torg och Hötorget. Olyckligtvis råkade jag välta mitt vinglas över makens byxor och det blev aningens svettigt för en stund.

Med magarna fulla av mat letade vi reda på sockervadd till dottern och sen ville jag och maken sätta oss på en trevlig uteservering och njuta av ett glas gott i kvällssolen. Tyvärr ville dottern annat. Hon var trött efter dagen och ville inget annat än att åka hem och lägga sig i sängen och se på tv. Det blev så. Jag var sug ett tag, ganska länge då detta var min 40-årspresent från svärföräldrarna. Jag ville inte sitta i ett sunkigt rum och smutta på en liten whisky och svettas under armarna. Så blev det och därefter kom John Blund.


Efter en utebliven sovmorgon plockade vi åt oss en god frukost på hotellet innan vi åkte till Drottningholms slott. Det är himla vackert där. Tyvärr hade de stängt av en del av trädgården, men vi njöt ändå. Dottern sprang i labyrinter och vi girade mellan alla japaner som kommit bussvis. En god vän mötte upp oss och vi tog en lunch bland alla andra turister innan det var dags att styra bilen mot Gävle igen. Som en extra liten pärla i helgen fick jag smita in på Flying tiger i Gränby köpstad. Det är en butik jag saknar här i Gävle. Billigt, roligt och perfekt att köpa små presenter i.

Grädden på moset igår var att få hem sonen efter fyra dagar. Han bubblade av glädje och hade haft det alldeles underbart i London. Till slut kom barnen till ro och vi kunde pusta ut efter en fin helg.

måndag 12 juni 2017

Sommar

Sommaren kom och på onsdag är det skolavslutning här i Gävle. Än är det några veckor kvar innan semester och det har börjat krypa i kroppen efter ledighet. I år har jag semester "på riktigt". Inget som ligger och river inombords, bara ledighet. Vi tjuvstartar i helgen med en microsemester i Stockholm. Junibacken och uteservering och hotellövernattning. Det finns många längt att tänka på. Det behövs, jag har en gnagande stress som maler och retar. Magen muttrar lite och jag har skurit ner på mjölkproteinet då grädde och filmjölk för att slippa ontet. Hoppas att det hjälper.

Den ljuvliga bilden är tagen från min dagliga promenad. Färgglatt och ombonat. Inbjudande, helt enkelt.


onsdag 24 maj 2017

Borttappad

Fina lilla bloggen. Du har tappats bort någonstans i livet. Jag som både älskar att skriva och mår bra av det får ett stick i hjärtat när du dyker upp i mobilen. En hel månad har gått sen vi senast sågs. Då var familjen nyss hemkommen från Skåne och efter det kom den förbannade vintern tillbaka. Jag har mått lite dåligt sen dess. Haft skav i hjärtat och längtat efter ljus och värme. Nu har det äntligen kommit, men jag är inte helt mogen att ta det till mig. Tar mig ut i den närmsta naturen i stort sett varje dag. Känner på de gröna bladen, blir stående framför en blommande buske eller sticker ner näsan i en illgul maskros. Jag tänker på dig, på allt vi delat och på den frid du gett mig genom att låta orden fylla dina sidor. Nu önskar jag att vi ska ses oftare. Kanske bara ett litet hej och en bild. Hålla kontakten.

Förresten, i fredags fyllde sonen elva år. Älskade unge.




fredag 21 april 2017

Påsk i Skåne

Idag för en vecka sedan satt vi på en buss mot Södertälje för vidare färd med tåg ner till min familj i Skåne. Jag blev åksjuk och mådde dåligt större delen av resan. Som tur är försvann det i samma sekund som mina fötter stod på perrongen i Lund. Pappa mötte upp oss med husbilen, till barnens stora förtjusning. Regnet slog till och från mot taket men gav med sig precis i rätt tid när vi var framme hos mina föräldrar. Så himla härligt att komma hem igen!

Det blev en lugn kväll, jag och sonen tog en bensträckare till kyrkan. Han för att samla Pokémonbollar, jag för att se natur och givetvis för att få en liten stund med min pojke.

I lördags, påskafton, var det dags för maken att springa Österlen trail. Det började med regn och övergick i ett rejält snöfall som sedan blev till snöstorm under kvällen. Jag, barnen och min syster körde till Bo Ohlsson i Tomelilla för att titta lite. Att jag aldrig lär mig att inte ha barnen med dit. De blir till små monster som hotar, slåss och gråter. Jag höll på att gå av på mitten. Som tur var hade Påskharen varit vid huset och lämnat både godis och presenter till de små.

På kvällen avnjöt vi påskbord och hade det bra. Vid tolv, halv ett på natten, när snön ven utanför fönsterna, släckte jag och syrran ner allt ljus och öste upp ljudet på stereon. Vi körde progressiv psytrance och dansade oss lyckliga.

Skönt nog hade storm och snö avtagit till söndagsmorgonen. Det låg en halv decimeter snö på marken och solen sken sitt allra bästa för att återta våren.

Medan mina föräldrar stannade hemma och tog det lugnt körde vi andra iväg till Stenshuvud där våren verkligen visade sig från sin bästa sida. Ren lycka! Vitsippor överallt och gräset var alldeles grönt. Backsipporna såg ut att vara på upphällningen även om de fortfarande lös klarlila mot omgivningen.

Påskmiddagen tog vi alla på La Prima Classe i Lövestad - där jag blev väldigt förvånad över att stöta på Linnea och hennes familj. Hon är min barndomsvän och de bodde i Uppsala fram till september förra året då de blev Österleningar på heltid. Precis tvärtom för oss som numera spenderar ledigheter där nere.

Annandag påsk blev en packdag. Vi gick mest omkring och fördrev tid, det var alldeles för kallt för att vara ute. Pappa gjorde en smaskig middag och sen var det dags att åka till Sturup och flyga hemåt.

Det var en fantastisk påskhelg, trots snöstorm. Om tre månader är vi tillbaka igen. Jag längtar redan! Jag längtar alltid till mitt älskade Österlen.






onsdag 19 april 2017

Sanden i skorna


När jag snörade på mig gympadojorna för att gå ut på en promenad slog det mig att det var första gången jag tog dem på mig sen Mallorca för en månad sedan. Inuti låg lite sand och det kändes väldigt fel att hälla ut den. Sand från Medelhavsstrand. En dröm som är sann. Jag lät sanden ligga kvar och gav mig ut i vårsolen med en ljudbok i öronen. Superhärligt att låta solen värma kinderna och samtidigt höra fågelkvittret genom hörlurarna.


onsdag 12 april 2017

Ljuset

Ljuset återvänder. Fåglarna sjunger fler timmar per dag och naturen får tid att slå ut i färg. Denna vecka har vi påsk och jag ska äntligen få komma hem till Skåne. Äntligen! Meteorologerna spår regn och det är inte alls roligt. Men vitsippor, blåsippor och backsippor bryr sig inte om det. Inte mer än att de kryper ihop lite och hukar för det tyngsta regnet. Jag packar regnkläder och ser fram emot det finaste jag vet. ❤️

lördag 8 april 2017

Jag lånar Michael Jacksons ord


Igår var en fin dag som blev en mörk dag. Vi skulle ha tårtkalas då jag vunnit en tårta från Gävle stad. Det blev tårta men med en mindre uppsluppen stämning. När informationen om dådet i Stockholm nådde oss blev det tungt. Jag blev både ledsen och rädd och min trygghet rubbades. Att Sverige skulle drabbas var inte otänkbart, bara så oväntat. Detta hemska sker överallt fast på olika vis. Jag önskar att världen kunde bli en bra plats för alla. Att den otäcka ondskan bara smälte bort och lämnade en ljus värld.

Mina tankar finns hos alla drabbade. Överallt på vår jord. ❤️