tisdag 16 januari 2018

En ny feberomgång


Siffrorna på termometern är min temp. Kom hem från jobbet och somnade i soffan på bara några minuter. Vaknade upp med ett ryck när kroppen reagerade på att sonen inte kommit hem i tid från skolan. Gick som en sömngångare och kände mig varm och mosig. Då var det dags igen, feber för tredje gången på fem veckor. Jag börjar undra om det är något som ligger och stör i kroppen. Hostan från innan jul har övergått till lite småkill i halsen och jag låter som en gammal gubbe som harklar sig i tid och otid. 

Tog en febernedsättande en stund före det var dags att sätta igång med kvällsmaten för att orka med. Nu känns det bättre och så fort dottern har nattats ska jag lägga mig under en filt i soffan och bara vara. 

Dottern har varit på hälsocentralen idag och fått bekräftat att hon har öroninflammation. Sonen har huvudvärk sen igår och hoppade över kvällens innebandyträning. Vi tre går på halvfart och pappan i huset håller sig skönt nog frisk. Nu tycker jag att vi kryar på oss och sen får det vara slut med virus och bakterier häromkring. 

söndag 14 januari 2018

När vintern kom


Vintern kom. Efter mycket om och men, regn och slask och is, blev det vitt och minusgrader tillräckligt länge för att vintern skulle få okej. Små flingor har dalat under lång tid och nu är ljuset här. Isen har lagt sig som en dåligt struken duk och vi är många som stapplar fram längs trottoarer och cykel- och gångbanor. 


Ett gäng glada föräldrar har tagit tag i att spola tennisbanan i föreningen. Idag var isen äntligen åkbar! Efter sonens innebandymatch åkte vi hem och klädde på oss och gick dit. Barnen och maken åkte, jag var inte på humör. Isen var knögglig och på vissa ställen hade inte vattnet frusit till ordentligt. Vad gör det när man äntligen kan åka på hemmaplan? Barnen var nöjda och pappan likaså. Då blev jag också nöjd. En klasskompis till dottern och hennes familj plus annan kompis från skolan dök upp. Jag och mamman tog en promenad, den första vi fått till trots att vi pratat om det i två år. Vissa saker tar tid.

I veckan ska det snöa i omgångar. Jag ser fram emot mer fluff och mindre halka. Kanske promenaderna kan återupptas igen. Efter julledigheten har jag prioriterat att boa här hemma. Bara vara och lunka på i övrigt. 

torsdag 4 januari 2018

Julat färdigt och bio i min smak


En sista dag kvar innan vi går över i vanlig helg innan vardag. Dessa lediga dagar har sammanslaget varit de bästa på evigheter, ja till och med år. Stressen som alltid ligger utanpå huden har lämnat ett mellanrum mellan sig och omkringet. Vila. Natten till idag sov jag dessutom så hårt att öronen kopplades ur och maken fick gå upp två gånger till barnen som ropade.

Idag har jag röjt undan julpynt och gran. Kvar finns stjärnor, ljusstakar och en tomtefamilj som så gärna vill lysa upp vår tillvaro i en eller två veckor framåt. Barnen skulle ha hjälpt mig med granen, det blev ensamjobb för mig då soffan var alldeles för skön för dem att resa sig från. Dottern har dessutom blivit krasslig med feber och konstig röst. Två veckor klarade vi oss och då räknar jag inte in min hosta som avvecklas i långsam takt.

Igår gick jag och maken på dejt. Först blev det bio, The Greatest Showman - jag älskade den! Musikal, mustiga färger, fantastiska kostymer och hela känslospannet på en och en halv timme är ren lycka för mig. Efteråt tog vi en drink på Absint. Maken beställde en Strawberry Daiquiri åt mig och det var som att äta en smaskig efterrätt. Innan det var dags att ta bussen hem beställde jag varsin Absint åt oss. Det blev Pernod Absint. Den tar mig tillbaka till somrar ute i Europa för längde sen. Pernod med vatten i sommarnatten, det är inte illa. 

Det är dags att sätta igång ugnen, pizzadegen jag satte för en timme sen är redo att bakas ut och få ett täcke av gotter. Pizza och en familjefilm, det är grejer den första torsdagen i januari. Hoppas att du också har det gott.

tisdag 2 januari 2018

Avslut


Tio bilder från december. Ett avslut på 2017. Ett år som var bättre än det förra. 

Vi avslutade det med en helg i Stockholm. Museiebesök, ishockey, hotellvistelse, god mat och en nyårsafton tillsammans med goda vänner. 

Välkommen 2018! 

fredag 29 december 2017

Hejdå fredagar 2017


Sista fredagen 2017. Hur spenderade vi den?

Jo, vi åkte till banken och fixade bankkort åt sonen. Han växte nog en halv decimeter där och då. När kortet kommer i brevlådan växer han ett par centimeter till och de sista dras ut när det är dags att betala första gången. Efter banken behövde jag köpa en nalle åt en gammal klasskompis från grundskolan som behövde få den här nallen levererad till en nyföding här uppe i Gävle. 

Sen åkte vi inte hem. Nej då, vi åkte till Ikea i Valbo. Vi och hundratusen andra åkte dit för att äta lunch och köpa värmeljus, servetter och ett julklappsskrivbord åt sina döttrar. Så gjorde iallafall vi. Därefter hämtades barnens kusin för lek med vår grabb och vi passade på att leverera nallen innan det till slut var dags att köra hem. 

Skojigt nog släpptes bara barnen av här hemma. Jag och maken körde vidare till affären och alkoholhandeln för att lösa lite gåvor, gotter och lyx inför helg och nyår. Efter det var jag som en gammal disktrasa. Obehaglig och slut. 

Den här dagen har inte varit en höjdare. En måste_göra_saker_utanför_och_i_hemmet-dag.

Imorgon gör vi något helt annat. Något mycket roligare. 

torsdag 28 december 2017

Tjejdag på önskelistan


På juldagen kom dottern fram till mig, kramades hårt och sa att hon ville ha en tjejdag. Hon saknade mig. Det trots att vi ses nästan hela tiden. Älskade tös. 

Idag åkte grabbarna till Kungsberget för skidåkning och då tog vi töser vår tjejdag. En dag på stan med shopping och fika. Dottern hade fått pengar i julklapp och var sugen på att köpa något. Efter mycket funderande blev det till slut små ägg som kläcks i handen när man håller i dem en stund. Utöver det tittade vi på böcker, doftade oss genom hudlotions och fyndade kläder. Jag köpte ett par örhängen med kvinnomärket, väldigt fina. 

Det blev en bra dag, även om min ork inte räckte hela vägen. Dottern var nöjd och det är viktigast för mig. 

onsdag 27 december 2017

Böcker är livet


Böcker, fantastiska ting som låter oss lämna härvaron för en stund och istället resa ut i världen - eller ännu längre, till platser som inte ens finns. Jag har älskat att läsa sen jag var en liten tös som ljudade sig fram i tunna Disneyböcker. På låg- mellanstadiet var biblioteksbesöken under skoltid de bästa stunderna. Att först gå bland barnböckerna och titta på roliga omslag till att senare gå över till Kulla-Gulla, Tordyveln flyger i skymningen och en serie som handlade om trälar. Varje gång följde ett par böcker med mig hem och på sommarlovet lånade jag alltid maxantalet, tio stycken. I sexan fick jag lov att låna böcker från vuxenavdelningen och då öppnade sig en än större portal.

Ändå blev det så att sjuan till nian pausade mitt läsande en del. Min farmor gav mig Harlequinpockets och även mysrysare. Senare kom jag in på skräckgenren och Stephen King blev en favorit ihop med Dean Koontz. På sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet sommarjobbade jag som guide på en 1700-talsgård. Där slog mina ögon upp för Per-Anders Fogelström och stad-serien. Medan regn och åska härjade ovanför gården satt jag i stora rummet och läste om Stockholm och en del av industrialismen. Jag älskade det! Helt rätt miljö dessutom, även om jag vissa dagar var väldigt mörkrädd.

När gymnasiet kommit igång gick stor del av tiden till att pendla till skolan. Däremellan hade jag en pojkvän att avguda och följa slaviskt. Tokigt så här i efterhand, men då var jag lycklig och naiv. Då och då läste jag. Wallander blev en favorit, inte så konstigt då det mesta utspelar sig nära min barndomsby. Jag läste också historiska romaner och köpte på mig Krig och fred i tron om att plöja dem en dag. 

När jag fyllt tjugo var bokhyllan på flickrummet fylld två gånger om och jag slutade köpa böcker ett tag. Ett år senare började jag prenumerera på Margit Sandemos Isfolket och fick en gång i månaden en ny del, plus en annan fristående bok av Sandemo och en annan serie som heter Raija. Jag älskade både Isfolket och Raija! I flera år läste jag dem och när det till slut inte fanns fler böcker kändes det tomt. Som tur var hade jag snubblat över en annan serie av en författare som heter Diana Gabaldon. Oj, jag blev störtkär i Jamie, skotten från en annan tid. 

Idag är jag fyrtioett år gammal och har plöjt mängder med böcker sedan Främlingen. I augusti 2015 flyttade jag och min familj från ett stort hus i Skåne till ett mindre radhus i Gävle. Då bestämde jag mig för att lämna de flesta av mina böcker till secondhand. Tre fulla bokhyllor blev det. Mina mest älskade böcker sparades och finns på vinden. Just nu har vi ett och ett halvt hyllplan med böcker och jag känner en slags tomhet över att inte ha fler böcker runt mig. Å andra sidan är det fantastiskt att kunna låna på biblioteket eller på jobbet där vi har en lånehylla. Om jag köper en ny så ges den gärna vidare till någon annan som också älskar att läsa. 

Just nu läser jag andra boken om Miss Peregrines besynnerliga barn. Den har inriktning ungdomsbok men jag tycker att den passar alla som fyllt elva år och som gillar att försjunka i det fiktiva. 

I mina öron har jag en annan bok som följer med på promenader eller till tvättstugan eller under matlagningen. För tillfället är det Emma Hambergs fjärde bok om Rosengädda. Lättsmält och småtokigt.