måndag 20 november 2017

Ett jävla helvete


Lyssnar på fniss från dotterns sovrum där pappa F just nu nattar tösen. Det där med att varva ner är inte deras grej. Dottern och jag har varit på dans ikväll. Näst sista tillfället innan det är dags för uppvisning och sen jullov. Skönt med jullov, en paus från en del måsten.

Dagen har varit vacker med snö som singlat ner från förmiddag till kväll. Minusgrader och tydliga snökristaller på jackor och mössor. Jag har äntligen kommit in i gå-tänket. Gå till skolan, gå till jobbet, gå till affären. Spänna sig lite extra för att inte halka på isfläckar och bryta ett ben eller två.

Dagen har också varit jobbig. Möte före lunch och jag torkade tårar mer än en gång. Det är väldigt mycket i livet just nu. Ont i magen-mycket. Ett möte förra veckan lovade en sak och idag fick jag veta att det inte hänt något. Påminnelse är satt och imorgon bitti tar jag återigen sats och ifrågasätter. Olika möten, olika syften. Eller, mötestillfällena är till för att saker och ting ska fungera och kännas bra. Just nu är det många saker som är bra, men vågskålen med dåliga saker hänger tungt och svart i andra änden. Det ska inte vara så, inte hela tiden. Kära mänsklighet, vart är vi på väg? Hoppfullhet är ett ord som halkar bak i ledet och ersätts med oro, egoism och empatibrist. 

#stopbullying
#rörinteminkompis
#rörintemittbarn
#gemigstyrka

söndag 19 november 2017

Spik i ryggen


Ut i naturen. Bli iskall om haka och kinder och försjunka i boken i öronen. Överallt små isdroppar i träd och buskar. Glashala vägar och söndagslugn.

På eftermiddagen var det innebandymatch för sonen. Föräldrar och närstående för två lag trängde ihop sig mellan sarg och ribbstolar och hejade så tyst att det knappt märktes. Sonens lag vann och det värmde hjärtat att se deras lycka när slutsignalen gick.


Det har snöat till och från sen lunch och nu har vi återigen ett vitt landskap utanför dörren. Jag håller tummarna för att det kommer mer i veckan.


Spikmattan har kommit fram och använts. Jag la mig i den obäddade sängen (orkade icke ta tag i den) med t-shirt som skyddslager för ryggen. Hittade en behaglig avslappning på Spotify och låg där i det kalla sovrummet en stund. Skönt som ska bli en vana. När jag kom in i vardagsrummet brann en härlig brasa i kaminen. Maken spädde på myset och nu står han i köket och lagar mat med plattan bredvid spisen. Engelsk ligafotboll och ett glas vin är ett trevligt inslag till matlagningen. (Jag har beställt en julklapp. Schh, säg det inte till någon under 155 cm.)


Jag utelämnade de tråkiga grejerna som att röja, bädda om i sängarna och tvätta några maskiner. Bra att få det gjort, nästa helg är jag på annan ort.

Att inte kunna sova


Jag trodde att massagen skulle få mig avslappnad så att sömnen varade en hel natt. Så fel jag trodde. 

Har väckt mig själv flera gånger på grund av pys från mungipan. Någon gång under natten vaknade jag av ett tjutande larm. Jag blev jätterädd och satt upp i sängen för att lokalisera ljudet. Var det här hemma, var det hos grannarna eller var det från butikerna på andra sidan vägen? (Nu på morgonen läste jag att det var från den stora matbutiken som ligger fyrahundra meter från vår dörr.) Efter att larmet tystnat, en väldigt lång stund med tjutande blev det, låg jag vaken och vred mig. 

Klockan sex började katten hosta och slutligen kräktes hon. Jaha, det var bara att gå upp och hitta spyan. Torka och tvätta händerna och försöka somna om. Lyckades nästan, katten gick såklart på lådan och det är ett evighetskrafsande innan hon är klar därinne. 

När barnen gick upp kvart över åtta var jag helt slut. Försökte sova en stund till men det var lönlöst. Klev upp med magont och känslan av att ha feber. Det får bli en lugn dag. En promenad efter frukosten. 


lördag 18 november 2017

Födelsedagspresent


Strax efter klockan ett blev jag upphämtad av svärföräldrarna. I Valbo hämtades svägerskan upp och vi fick varsitt glas bubbel och en skål nötter. 
Det var dags för födelsedagspresenten. 

Svärfar lämnade av oss tre damer utanför Aqua Spa & Relax i Valbo (strax utanför) och vi bytte om till badkläder och kravlade ner i bubbelpoolen. Skönt, skönt, skönt. 


Alla tre hade massage inplanerad och medan svärmor fick sin behandling bastade jag och J en liten stund innan det blev nödvändigt att krypa ner i den varma poolen igen. 


Ni anar inte hur skönt det var att bli masserad. Massösen hade varma och vänliga händer som inte gjorde mig illa en enda gång. Efteråt fick jag ligga kvar en stund och fick frågan hur det var, hur jag mådde. Kände mig knockad och nästan nymornad. Fick förklarat att mina muskler spänner sig direkt efter uppmjukning. Jag ska gärna använda spikmatta varje dag för att få bukt på stressen i axlar, rygg och nacke. Nu ska jag leta reda på vår spikmatta och göra mitt bästa för att inte bli ihjälstucken. 


Avslutningsvis serverades vi sallad på ovanvåningen. Finaste svärmor hade packat ner vin till maten och mitt yra huvud lugnade till slut ner sig och kom in i ordning igen. Jag blev verkligen påverkad av massagen. 

Tusen tack till mina fina svärföräldrar för en perfekt födelsedagspresent! Jag gör gärna om det nästa år.

fredag 17 november 2017

Höst igen


Vi vaknade till barmark och osynlig is. Det tog en evighet att komma till jobbet idag. Jag gick som en robot och spände mig nog mer än nödvändigt. Dagen har varit seg och himmel vad skönt det var att komma hem. Jag slängde mig i soffan och såg ett par avsnitt av The 100.

Ikväll blev det varm smörgåstårta till mig och maken medan barnen åt tacotårta. Just nu sitter sonen vid datorn och spelar Minecraft med kompisarna och dottern spelar Super Mario på Nintendo 8-bitars med pappa F. Jag ligger raklång bredvid dem och njuter av helg. Imorgon är det dags för roligheter.

Hoppas att din fredag varit fin. 

torsdag 16 november 2017

TT, tröttorsdag


Idag har jag varit själv på jobbet. Fick en väldigt lugn dag och för att inte somna vid skrivbordet var jag tvungen att gå några varv i korridoren. Likadan känsla på hemvägen. Kroppen ber om sömn och jag behöver lyssna. Det blir en tidig kväll med förhoppning om drömmar utan maror. 

onsdag 15 november 2017

Att ge efter


Onsdag, vilodag. 
Lämnade lilla snäckan på skolan och gick iväg på en promenad genom det snötäckta landskapet. Så vackert, gnistrande och lugnt. Tack snön för att du kom just nu. I mina öron läses Miss Peregrines hem för besynnerlia barn och jag tycker väldigt mycket om den. Hittepå och mystik (och snö) är precis vad som behövs när man är lite ur gängorna.

Med rosiga kinder ställde jag mig vid spisen och gjorde en kopp varm choklad och satte sedan igång The 100 på Netflix. Hade tid hos frisören klockan tio och blev faktiskt lättad när den blev inställd. Fick igång en brasa och pratade med mamma en stund. Utanför fönstret vällde det ner fjäderliknande snöflingor och stundtals var jag helt borta från samtalet. Stackars mamma fick upprepa sig några gånger. Jag har legat i soffan större delen av dagen. Verkligen vilat och tvingat mig själv att inte sätta igång en maskin tvätt eller bädda om i någons säng. På eftermiddagen plockade jag fram lite pyssel och gjorde egna girlanger efter en idé från en favoritaffär. Det blev en till vardagsrummet och en till dotterns rum. Ska kolla med sonen om han också är intresserad av något. 


Klockan två var det möte på skolan. Det blev ett bra sådant och jag känner att det släppte lite i bröstet. Nu håller vi tummarna för att det blir bättre för tösen i skolan.

Snön har fått mig att äntligen ge efter. Nu tänker jag inte tvinga tillbaka några julkänslor och sånger som letar sig ut genom munnen. Från och med igår sjungs det friskt och jag har både druckit glögg och ätit pepparkakor den här veckan. Lika bra att njuta och boosta den period som är så underbar.

Hur gör du? Älskar du julen? Börjar du i god tid eller är det första advent (eller första december) som sätter gränsen för när det är okej att börja njuta?