fredag 21 april 2017

Påsk i Skåne

Idag för en vecka sedan satt vi på en buss mot Södertälje för vidare färd med tåg ner till min familj i Skåne. Jag blev åksjuk och mådde dåligt större delen av resan. Som tur är försvann det i samma sekund som mina fötter stod på perrongen i Lund. Pappa mötte upp oss med husbilen, till barnens stora förtjusning. Regnet slog till och från mot taket men gav med sig precis i rätt tid när vi var framme hos mina föräldrar. Så himla härligt att komma hem igen!

Det blev en lugn kväll, jag och sonen tog en bensträckare till kyrkan. Han för att samla Pokémonbollar, jag för att se natur och givetvis för att få en liten stund med min pojke.

I lördags, påskafton, var det dags för maken att springa Österlen trail. Det började med regn och övergick i ett rejält snöfall som sedan blev till snöstorm under kvällen. Jag, barnen och min syster körde till Bo Ohlsson i Tomelilla för att titta lite. Att jag aldrig lär mig att inte ha barnen med dit. De blir till små monster som hotar, slåss och gråter. Jag höll på att gå av på mitten. Som tur var hade Påskharen varit vid huset och lämnat både godis och presenter till de små.

På kvällen avnjöt vi påskbord och hade det bra. Vid tolv, halv ett på natten, när snön ven utanför fönsterna, släckte jag och syrran ner allt ljus och öste upp ljudet på stereon. Vi körde progressiv psytrance och dansade oss lyckliga.

Skönt nog hade storm och snö avtagit till söndagsmorgonen. Det låg en halv decimeter snö på marken och solen sken sitt allra bästa för att återta våren.

Medan mina föräldrar stannade hemma och tog det lugnt körde vi andra iväg till Stenshuvud där våren verkligen visade sig från sin bästa sida. Ren lycka! Vitsippor överallt och gräset var alldeles grönt. Backsipporna såg ut att vara på upphällningen även om de fortfarande lös klarlila mot omgivningen.

Påskmiddagen tog vi alla på La Prima Classe i Lövestad - där jag blev väldigt förvånad över att stöta på Linnea och hennes familj. Hon är min barndomsvän och de bodde i Uppsala fram till september förra året då de blev Österleningar på heltid. Precis tvärtom för oss som numera spenderar ledigheter där nere.

Annandag påsk blev en packdag. Vi gick mest omkring och fördrev tid, det var alldeles för kallt för att vara ute. Pappa gjorde en smaskig middag och sen var det dags att åka till Sturup och flyga hemåt.

Det var en fantastisk påskhelg, trots snöstorm. Om tre månader är vi tillbaka igen. Jag längtar redan! Jag längtar alltid till mitt älskade Österlen.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar